Hösten springer ikapp oss, och mörkret faller allt tidigare. Jag måste erkänna att det blir lite tyngre att sätta mig på den där bussen till stallet. Det tar emot att rida i den där iskalla och råa vinden som viner och leran är inte min bästa kompis precis.

Men ändå övertalar man sig själv att göra det. Det är någon slags drivkraft inom en själv som vaknar till liv. Ett engagemang för något.

Det är just det här engagemanget som vi i DUS står för. Det är det här engagemanget som drev oss till att (med behövlig hjälp av Birgitta) dra igång karusellen och frivillig ta oss an uppdraget "DUS".

Men visst var det värt det, precis som de där dagarna ute på den leriga ridbanan lönar sig tillslut.

För man märker ett resultat efter ett tag. En kommentar, eller bara ett uppskattande leende.

Även om vi inte har gjort så mycket än, men idéerna finns där.

Vårt första projekt blir U-träffen, i samband med Distrikskonferensen i Gävle. Dit ska vi, om det behövs, dra representanter från alla US i hela distriktet. Det är något ni inte vill missa.
Sen rullar året mot sitt slut, och inför nästa år är kalendern mer än full.
Mer om det senare..

Men timmen börjar bli sen, och även jag har ett dålig morgonhumör.
Så nu tackar jag för mig, och hoppas att den här lilla bloggen ska bli en uppskattad del i distriktet.

Kajza, ordförande DUS.