Sålde min ponny för lite mer än en vecka sedan.
Det känns tomt.

7 år är en rätt lång tid, och man hinner ju fästa vid varandra. Jag har inte ens känt de personer jag umgås med idag så länge. Så att se henne rulla iväg i transporten högg i hjärtat.
Värst var nästan att mocka ur boxen efteråt.
Tomt.
Tomt.
Tomt.
Sparkade mer än en gång, och slog med grepen.
Andas in, andas ut.
Spark.
Andas.
Spark. Slag i luften.
Spark.
Andas.
Andas.

Just nu sitter jag och dricker varm choklad, sån där på påse som man blandar med vatten ni vet, och lyssnar på Dream Theatre varvat med lugn musik.
Och saknar en tjock maxad c-ponny.

Årsmöte för Gävleborgs Ridsportförbund imorgon i Söderhamn.
Blir nog intressant.
Sen ska min pojkvän sova här. ^^.
Hur oförskämt är det inte att dra till fjällen en vecka, bara sådär, och inte ta med mig?
Suck, killar.. De lär sig aldrig.
(:


Aja, nu ska jag sova lite, så man håller sig alert imorgon.

Simma lugnt.
Kajza